Idag är det en dag som jag väntat och längtat efter hur mycket som helst. Idag, denna onsdag muckar min finaste älskling Martin! I 11 månader har vi klarat av att bara träffas under helger och det har inte alltid varit en dans på rosor och man har tyvärr offrat mycket. Men jag har fått så mycket tillbaka och vi klara det verkligen! Kommer kännas helt ofattbart på söndagar när han inte behöver ta tåget upp till Stockholm...

Jag önskar att jag kunde vara världens lyckligaste, men igår fick vi reda på att min älskade morfar har njursvikt och inte kommer klara sig länge till.. Allt från en dag till flera veckor har dom sagt att han har kvar. Så i eftermiddag när Martin kliver av tåget för sista gången står jag bredvid min dödssjuka morfar. Det är det sista jag skulle velat gjort och inte ens min värsta fiende önskar jag detta.