Ja, kära vänner. NU ÄR DET HÖST. Bara jag som är glad åt det? Tror nästan det, det är ju så mysigt med vantar, halsdukar och tjocka tröjor. Här har det de senaste dagarna snittat 5 grader på våran termometer. Det märktes igår när jag skulle ut på min "morgonpromenad" vid klockan 5 på eftermiddagen (nej, jag vakna inte då det stod som spön i backen tills dess). Det var något kallt så det blev nästan som en joggingpromenad. Men det är härligt när luften blir kallare, nästan som den är friskare. Vill på nåt sätt ifrån sommaren, den har känts så himla lång så vill känna att man kommer någonstans. I helgen är de sista dagarna ute på djurparken också, det ska bli väldigt skönt att bara ha ett jobb att fokusera på. Får jag mer lediga helger, när andra är lediga. Plus att jag får mer tid till Martin, som kommer hem snart. Åh, vad jag saknar honom. Har vi tur så kommer han hem någon gång nästa vecka och behöver aldrig mer åka upp till Stockholm!

Denna fredagskväll har jag iallafall tagit det lugnt med mina päron. Sett Idol och undrat varför jag ens följer det? Det blir bara sämre och sämre, men på nåt sätt är jag fast. Under dan har jag varit och letat skor, men det finns ju knappt några att ha? Jag vill ha ett par nya gympaskor, men mamma tycker jag borde satsa på ett par vinterskor istället. Hasch, det löser sig. Just nu sitter jag iallafall och lyssnar på, tro det eller ej, Björn Skifs. Och lite Michael Jackson. O så fick jag den här låten på huvudet, så jag slänger med ett klipp från Notting Hill. Om man frågar mig ett bland de vackraste filmklippen någonsin.